Vi odlar våra grönsaker, bärbuskar, fruktträd och blommor på ett miljövänligt sätt, utan inblandning av kemiska bekämpningsprodukter och konstgödsel.

Genom att använda gödsel som antingen egen kompost eller naturgödsel från ko, höns etc väljer vi bort både de tungmetaller som handelsgödsel innehåller och även de energityngande tillverkningsprocesser som dessa produkter kräver.

​

Drabbas vi av skadeinsekter, växtangrepp, sjukdomar etc har vi ett val. Tycker vi att en ros fri från bladlöss är värd användandet av kemiska bekämpningsmedel? 

​

Koloniträdgårdsföreningen Lupinen strävar efter att medlemmarna

• Inte använder handelsgödsel

• komposterar sitt trädgårdsavfall

• inte använder kemiska bekämpningsmedel

• använder produkter som är märkta med KRAV, Bra Miljöval eller Svanen/EU-blomman när sådana finns

• arbetar för att förbättra våra kunskaper genom studier och utbildning inom föreningen.

 

Tänk på det här när du ska bygga din kompost

​

För snabb och fullständig sönderdelning genom aerob (syrerik) förmultning (istället för anaerob jäsning) fordras ett rikt och varierat, animaliskt bioliv (främst bakterier och daggmaskar). Detta åstadkommer man genom god kompostsammansättning:

​

1. Lagerstruktur, som ger både god luftväxling och fukthållning. Gör en botten av lätta, luftiga lager av kvistar och sly (t.ex. från hallon), tätade med grovt strågräs (t.ex. timotej). Bottenlagret ska vara särskilt högt och starkt. Det får inte falla samman, utan ska snarare fjädra. Rester från gammal kompost kan med fördel tas med.

Det är mycket viktigt att inte slarva med det understa lagret. Ännu bättre luftväxling blir det om man under bottenlagret (alltså längst ner mot marken) placerar ett glest galler på liggande tegelstenar. Luften stiger när den blir varm.

Sedan varvas till "våningar" tunga, täta, ganska jordrika lager med lätta, lösa, fiberrika sådana. Varje skikt skall läggas plant och något konkavt (lägst i mitten), inte vara för tjockt och inte bilda vatten- eller luftavvisande "filtskikt". Varje "våning" ska innehålla kompletta struktur-, kultur- och näringsmaterial.

​

2. Strukturmaterial är bark, torv, sand.

​

3. Kulturmaterial är kompostfraktioner (frånsållat, omultnat grovt material) och gödsel innehållande mikroflora.

​

4. Näringsmaterial är gödsel, utspädd urin, baljväxter, nässlor m.m., som främst höjer kvävehalten i cellulosarika komposter. Detta främjar bakterietillväxten och förmultningshastigheten och ger en bättre slutprodukt. Kalium och fosfor är också viktiga. I bl.a. benmjöl finns pH-höjande kalcium. Kalk, liksom aska, höjer också pH-värdet. Tänk även på NPK, dvs. kväve-, fosfor- och kaliumförhållandet, där kvävet är det viktigaste, eftersom det ingår i kroppsmassan hos kompostens djurliv i form av protein. N/C är förhållandet mellan kväve och kol. Kvävehalten är hög hos råvaror typ nygräs och baljväxter. Därför fodras mindre tillskott av gödsel. Gammalgräs och bruna löv innehåller mycket kol och kräver därför mer gödning av

komposten. Under de tre livsfaserna hos de främsta förbrukarna, bakterierna, används kvävet till förökningen och kolet till värmen. Kvävet är bundet medan arbetet pågår. När värmen i komposten passerat maximum börjar bakterierna dö och kvävet frigörs.

​

5. Kompostens yta och ytterform har olika inverkan på luft- och fuktväxlingen samt värmeisoleringen. T.ex. en tät plastform behåller fukt och värme bra men fungerar sämre som luftväxlare. Ett nät ger omvända förhållanden. Ett tunt lager gräs som "hud" ger bra resultat vad gäller både luft, fukt och värme.

​

Problem som kan uppstå

En dåligt sammansatt kompost (struktur- och näringsmässigt) kan bli torr och livlös. Den andra ytterligheten är att den kan bli anaerob (syrefattig), vilket gör att den jäser och luktar illa. Varje stockning i undre delen av naturens livscykel bromsar den övre.

Komposten kan vara övervintringsrum för t.ex. sork och sniglar. Myror kan bosätta sig i för torra komposter. Tillför inte sådana material som innehåller sjukdomar, t.ex. potatisblast med bladmögel, vinbärsbuskar med mjöldagg.

​

Komposten gillar god luftväxling och markkontakt

Kompostens djur behöver syre. De behöver också bli av med avfallet, koldioxid, CO2. Dessutom regleras även överskottet av värme, så att temperaturen inte blir för hög. I motsats till förbränning (med eld), där temperaturen ständigt stegras, finns här en termostateffekt, som på grund av vissa bakteriers höga värmetolerans ger en avklingande topptemperatur på 40-70 grader. Denna sterilisering fördriver tillfälligt övrigt organiskt liv. Men det uppvägs av den bättre reningen från sjukdomar, och även bättre nedbrytning av livskraften i rötter och frön. Därför ska komposten ha markkontakt för fri in- och utvandring. För låg temperatur kan bero bland annat på kallt väder. Då kan man isolera ytterväggarna, så att luftväxlingen där minskar. Då bevaras även fukten bättre.

Det behövs vatten, H2O. Beroende på väder (vind, sol), läge, lagerstruktur och isolering behövs mer eller mindre täta påfyllningar av vatten. Dock inte så mycket att det rinner igenom Om en generöst fuktad kompost ändå blir bostad för myror, kan den vara för porös för att kunna hålla tillräckligt med fukt, och har därför blivit torr i botten.

Den kan också vara lagd med tjocka, täta skikt i konvex form (kupol), så att tillförd vätska avleds och avdunstar i ytterväggarna. Istället skall alla lager läggas i lätt konkav form (skål). Då rinner vattnet vertikalt och inåt, vilket ger ökad fuktighet mot mitten, och torrhet mot ytan.

​

Bygg din kompost som ett flervåningshus

Lagerstrukturen kan liknas vid både en spis och ett hus. Skorstensdraget uppstår då den kallare luft, som kommer in underifrån, upphettas och blir lättare. Den luften drar då med sig den inkommande luften genom ytterväggen. Eftersom CO2-rik luft är tyngre än O2-rik, är det viktigt med stor värmeskillnad. I en hög kompost blir den effekten större. I en bred blir effekten mindre, då den horisontella vägen till mitten blir längre. En relativt stor volym är stabilare för både ventilation och befuktning, om lagren är rätt lagda. Man bör då bygga ett "höghus" med många "våningar", där bottenplanet har extra "högt i tak" för dragets skull. Detta ordnas genom ett tjockt lager av fjädrande material som t.ex. kvistar, hallonsly och vass, som tätas med långt strågräs. Därefter läggs det första lägenhetsgolvet av en ganska jordrik, tung blandning av löv, färskgräs m.m. Lägg inte tjockt av sådant som bildar vatten- och luftavvisande "filtskikt" (t.ex. kort färskgräs,bladgräs, nylöv). Till jordmaterialet kan räknas avskakad grästorv. Bark, torv, löv, gräs och sand är bra strukturtillägg. Undvik stora lerkokor. Näring finns i viss mån i kompostråvaran. Både gamla kompostfraktioner (frånsållat, grovt material) och gödsel innehåller biokulturkoncentrat (men olika). Båda innehåller dessutom näringskoncentrat. Utspädd urin är ett mycket bra sådant. NPK dvs kväve-, fosfor-, kaliumförhållandet, där kvävet är det viktigaste, eftersom det ingår i kroppsmassan hos kompostens djurliv i form av protein. N/C är förhållandet mellan kväve- och kol. Detta är högt hos råvaror typ nygräs och baljväxter, därför fordras mindre tillskott av gödsel. Medan gammalgräs, -löv med mer cellulosa istället fordrar mer eller starkare gödning. Under de tre livsfaserna hos de främsta förbrukarna, bakterierna, används kvävet vid förökningen och kol för värmen. Kvävet är sedan bundet medan arbetet pågår, för att då värmen nått sitt maximum dö, varvid kvävet åter frigörs.

Störst blir effekten, om man använder komposten som grund för en förhöjd odlingsyta av s.k. kompostväxter; sådana som särskilt väl trivs där. Sådana växter är bl.a. tomater och gurkväxter (gurka, pumpa, squash, melon). Utom med näringen trivs de med jordvärmen, luftvärmen nattetid, CO2-rik luft och hög fuktighet.

Detta förstärks om det hela genom inplastning blir ett miniväxthus. Dessutom ger lagerstrukturen stora effektiva rotsystem. Skörden kan bli mycket stor och av hög kvalitet på liten yta.

​

Texten kopierad från Koloniföreningen Kaprifolens hemsida